ohthat

Igår drog jag på mig 3D-glasögonen för att dunsa ner i Rigolettos biosalong. Hyllningarna för Avatar kom inte bara från mina vänner den här gången - även de svårflirtade filmkritikerna hade fattat tyckte för de långa, blå varelserna.

Filmen fångade mig inte direkt. Huvudrollen, Jake Sully, blir erbjuden att ta sin avlidne brors forskningsprojekt på planeten Pandora - och accepterar uppdraget utan något mer än skolans biologilektioner i ryggen. Väl på plats skjutsas han rätt in i en låda som förflyttar honom in i en avatar. Tja - riktigt hur det går till hör uppenbarligen inte till historien.

Men en halvtimme in i filmen sitter jag ändå där med vidöppen mun och ögonen ivrigt uppspärrade bakom de plastiga 3D-glasögonen. Fantastiska vyer, förtvivlan, kärlek, ondska och helt nya varelser (allt i 3D - framtidens film - om några år kommer vi bara se 3D, även hemma. Lovar) har fångat mig i ett järngrepp och när jag, 162 minuter senare, lämnar biosalongen vill jag inget hellre än födas om på nytt i en stor blå kropp och flyga på drakar dagarna i ända.

Skådespelarna? Perfekta val enligt mig. Sam Worthington (Terminator Salvation) gör en huvudroll som man köper direkt. Zoe Saldana (Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl), som publiken bara får se i Avatarform som rollen Neytiri, känns självklar. Även Michelle Rodriguez (Lost), som spelar den kaxiga piloten Tracy Chacon, lyckas för en gång skull få min respekt.

Nej hörni. Än är det några dagar kvar på av julledigheten. Har du inte sett den än? SPRING till närmaste biograf. Du vill besöka planeten Pandora. Du vill ta del av Jake Sully's och Neytiris omöjliga romans. Du vill se Avatar. Och du vill se den i 3D - framtidens film.